Deliver Us from Evil: 2014 vs 2020 – vilken ska du se

Två helt olika filmer med samma titel skapar förvirring: den ena är en koreansk actionthriller från 2020, den andra en amerikansk skräckfilm från 2014. Den här guiden reder ut skillnaderna och hjälper dig avgöra vilken som är värd din tid.

Snabbstatistik: Deliver Us from Evil (2014) – IMDb 6,3/10, Rotten Tomatoes 30%. Deliver Us from Evil (2020) – IMDb 7,2/10.

Den tydligaste skillnaden handlar inte bara om ursprungsland och genre – det är två olika filmspråk. Den koreanska versionen bygger på hämnd och action med noir-stämning, medan den amerikanska är en konventionell skräckfilm med övernaturliga inslag.

The pattern: där den ena filmen satsar på rå action, lutar den andra sig mot religiös skräck.

Deliver Us from Evil (2020) – den sydkoreanska actionthrillern

Den koreanska filmen, med originaltiteln Daman ageseo guhasoseo ( ), hade premiär 2020 och regisserades av Hong Won-chan. Wikipedia (uppslagsverk med filminformation) beskriver den som en actionthriller där en före detta lönnmördare ger sig ut på ett sista uppdrag för att rädda ett kidnappat barn. Hwang Jung-min spelar huvudrollen som In-nam, medan Lee Jung-jae porträtterar den hänsynslöse förföljaren Ray.

Handling och teman

• In-nam är en före detta specialagent som tvingas tillbaka in i brottsvärlden.
• Han kidnappas utomlands – handlingen utspelar sig delvis i Thailand.
• Filmen väver samman hämnd, skuld och försoning med rå action.

Enligt Cinema Escapist (filmkritikersajt med fokus på asiatisk film) är filmen en koreansk actionthriller där en lönnmördare reser till Thailand och blir förföljd av en man vars bror han tidigare dödat. Den beskrivs som en berättelse om konsekvenser – varje handling har ett pris, och det dröjer inte länge innan det förflutna hinner ikapp huvudpersonen.

Recensenten på Screen Anarchy (specialistpublikation för genre- och asiatisk film) lyfter fram att filmen blandar hårdkokt action med övernaturliga inslag – en ovanlig kombination som ändå fungerar tack vare det starka skådespelet. IMDb (filmdatabas med användarbetyg) noterar att filmen har fått 7,2/10 i betyg, vilket tyder på att den uppskattats av en bred publik.

Det som gör den koreanska versionen särskilt intressant är hur den växlar mellan rå action och stillsamma, nästan melankoliska ögonblick. Den är inte rädd för att ta pauser och låta karaktärerna andas – något som skiljer den från många västerländska actionthrillers i samma stil.

Deliver Us from Evil (2014) – den amerikanska skräckfilmen

Den amerikanska filmen från 2014 regisserades av Scott Derrickson och har Eric Bana i huvudrollen som polisen Ralph Sarchie. IMDb (filmdatabas med användarbetyg) listar Édgar Ramírez som fader Mendoza, en präst som hjälper Sarchie med ett fall som verkar ha övernaturliga förtecken. Filmen är löst baserad på verkliga händelser – Sarchie är en riktig polis som skrivit en bok om sina upplevelser.

Handling och teman

• Polisen Ralph Sarchie utreder en serie våldsamma brott i Bronx.
• Han får hjälp av fader Mendoza, en präst med erfarenhet av exorcism.
• Filmen blandar polisarbete med övernaturliga inslag och religiösa teman.

Wikipedia (uppslagsverk med filminformation) beskriver handlingen som att Sarchie, en övertygad skeptiker, tvingas omvärdera sin världsbild när han konfronteras med onda krafter som han inte kan förklara. Roger Ebert (känd filmkritiker – webbplatsen förvaltar hans recensioner) beskrev filmen som att den lånar mycket från The Exorcist, men att den aldrig riktigt når samma nivå av skräck eller djup.

Filmen fick 30% hos kritikerna på Rotten Tomatoes (recensionsaggregator med kritiska betyg), medan publiken gav den 45%. AlloCiné (fransk filmdatabas med kritiker- och publikbetyg) anger att filmen har en speltid på 1 timme och 58 minuter och att den fick blandade recensioner vid premiären.

Det finns en tydlig kritik mot den amerikanska filmen: den försöker vara både en polisprocedur och en skräckfilm, men lyckas inte riktigt med något av dem fullt ut. Den har några effektiva scener, men tappar fart när den försöker förklara det övernaturliga med logiska termer.

Jämförelse: två filmer, samma titel, helt olika upplevelser

Att de två filmerna delar titel är ingen slump – båda har hämtat inspiration från samma bön, ”Fräls oss ifrån ondo”, men de har tolkats på radikalt olika sätt. Den koreanska versionen är en actionthriller med noir-stämning, medan den amerikanska är en skräckfilm med religiösa teman.

Skillnaden i mottagande säger mycket om filmernas kvalitet. Den koreanska versionen har ett IMDb-betyg på 7,2, medan den amerikanska ligger på 6,3 – en tydlig indikation på att den förstnämnda uppskattats mer av tittarna trots att den haft betydligt mindre marknadsföring internationellt.

The implication: publikens dom är tydlig – den koreanska versionen vinner på både betyg och berättarteknik.

Vanliga frågor

Relaterad läsning

För den som vill fördjupa sig i ämnet finns det fler filmer som utforskar liknande teman – både koreansk action och amerikansk skräck med religiösa inslag. MovieMeter (nederländsk filmdatabas med recensioner) har information om den koreanska filmen, och Wikipedia (uppslagsverk med filminformation) erbjuder detaljer om den amerikanska versionen. Den som gillar koreansk action kan också utforska verk av regissörer som Hong Won-chan, medan den som föredrar skräck med religiösa teman kan titta på andra filmer av Scott Derrickson.

Oavsett vilken du väljer att se – de två filmerna med samma titel är bevis på hur en enda fras kan få helt olika betydelser beroende på vem som berättar historien. Den koreanska versionen är en berättelse om hämnd och försoning, medan den amerikanska handlar om tro och tvivel. Båda har sina styrkor, men de tilltalar helt olika publik.

Det som är tydligt är att den koreanska filmen (2020) har vunnit större publikens hjärtan med sitt högre IMDb-betyg på 7,2, medan den amerikanska (2014) fått kämpa med 30% hos kritikerna. Om du bara har tid för en av dem, är det den koreanska versionen som ger mest för pengarna – regissören Hong Won-chan levererar en mer sammanhållen upplevelse än vad Scott Derrickson lyckas med.