The Curse of the Necklace recension: Är filmen värd att se

Det finns en särskild känsla av besvikelse när en efterlängtad skräckfilm inte lever upp till förväntningarna. The Curse of the Necklace, en övernaturlig historia om ett förbannat smycke, har väckt nyfikenhet – men kritikerna är långt ifrån imponerade.

Utgivningsår: 2024 ·
Regissör: Juan Pablo Arias Munoz ·
Skådespelare: Henry Thomas, Violet McGraw, Madeleine McGraw ·
Genre: Övernaturlig skräck

Sex fakta sammanfattar filmens identitet – en blandning av nytt och gammalt, med en regissör som tidigare främst arbetat med kortfilmer.

Tabellen visar att filmens tekniska specifikationer är tydliga, medan det kritiska mottagandet fortfarande är oklart.

Är The Curse of the Necklace värd att se?

Fördelar och nackdelar med filmen

Klyftan mellan de få positiva omdömena och den övervägande kritiken är tydlig – filmen polariserar sin publik.

Kritikernas åsikter

En majoritet av de tillgängliga recensionerna pekar på samma problem: The Curse of the Necklace förlitar sig på klichéer och lyckas aldrig bygga upp någon verklig spänning. Metacritic kritikdatabas beskriver handlingen som att familjen Davis, som lever i 1960-talets USA, navigerar svåra tider efter att Frank Davis (Henry Thomas) stulit ett halsband från bevisrummet – ett val som snart får övernaturliga konsekvenser.

Vad handlar The Curse of the Necklace om?

Handling

Filmen utspelar sig 1960 och kretsar kring polisen Frank Davis (Henry Thomas) som stjäl ett halsband från polisens bevisrum för att vinna tillbaka sin familj. Hans ex-fru Laura (Sarah Lind enligt IMDb filmdatabas) har separerat på grund av Franks oberäkneliga temperament och alkoholproblem. Halsbandet visar sig dock vara förbannat och drabbar parets döttrar – Ellen (Violet McGraw, 11 år) och Judy (Madeleine McGraw, 16 år) – med en rad övernaturliga händelser (Metacritic kritikdatabas).

Vad som börjar som ett försök till återförening förvandlas snabbt till en kamp mot en osynlig ondska. IMDb filmdatabas listar även Roma Maffia som Beatrice Villalobos och Felix Solis som Joe Callahan i biroller.

Mönstret är typiskt för övernaturlig skräck: en familjs trasiga relationer blir grogrund för en förbannelse som kräver upplösning.

Rollfigurer

• Frank Davis – spelad av Henry Thomas, en polis med ett förflutet som skiljer honom från familjen.
• Laura Davis – spelad av Sarah Lind, en mor som försöker skydda sina barn.
• Ellen Davis – spelad av Violet McGraw, 11-årig dotter som blir först utsatt.
• Judith ”Judy” Davis – spelad av Madeleine McGraw, 16-årig dotter.

Karaktärerna är enkelt tecknade, vilket gör det svårt för publiken att knyta an till deras öde – en av anledningarna till att filmens skräckmoment känns oförtjänta.

Implikationen: utan djup i rollfigurerna blir den övernaturliga ondskan bara ett mekaniskt hot, inte en spegling av mänsklig svaghet.

Är The Necklace en sann berättelse?

Guy de Maupassants novell

Nej – varken filmen eller Guy de Maupassants novell The Necklace är baserad på verkliga händelser. Novellen publicerades första gången 1884 och är en rent fiktiv berättelse (Wikipedia uppslagsverk). Den handlar om Mathilde Loisel som lånar ett diamant-halsband, förlorar det och sedan arbetar i tio år för att betala tillbaka lånet – bara för att upptäcka att halsbandet var falskt.

Inspiration från verkliga händelser?

Det finns inga dokumenterade verkliga händelser som inspirerat vare sig novellen eller filmen. Filmens manusförfattare John Ducey enligt Blu-ray.com filmspecifikationer har skapat en helt fiktiv handling med övernaturliga inslag, långt från Maupassants realism.

Skillnaden är viktig: där novellen använder ironi och samhällskritik, förlitar sig filmen på traditionella skräckeffekter – och faller platt.

Vad är twisten i slutet av The Necklace?

Slutet av novellen

I Maupassants novell får Mathilde Loisel efter tio år av slit veta att det förlorade halsbandet var ett falsksmycke – värt endast några hundra franc, inte de 36 000 franc hon och hennes man lånat och betalat tillbaka (Wikipedia uppslagsverk). Hela hennes uppoffring var förgäves.

Ironin i twisten

Twisten är ett klassiskt exempel på situationell ironi: Mathildes fåfänga och lögner leder till ett liv i fattigdom, medan sanningen om halsbandets värdelöshet kommer fram för sent. Novellen används ofta i litteraturundervisning världen över för att illustrera just denna typ av ironi (Wikipedia uppslagsverk).

Filmen däremot saknar en liknande vändning. Istället får vi en traditionell upplösning där ondska besegras på ett förutsägbart sätt – en tydlig skillnad som understryker varför novellen lever kvar medan filmen snabbt glöms bort.

Detta är den centrala ironin: Maupassants litterära twist förblir kraftfull, medan filmatiseringen förlorar allt djup i översättningen till skräckformat.

Vad är ironiskt med slutet av berättelsen The Necklace?

Situationell ironi

Ironin ligger i klyftan mellan vad Mathilde tror och vad som är sant: hon offrar allt för att ersätta ett halsband som i själva verket var värdelöst. Hennes fåfänga – samma egenskap som fick henne att låna smycket – blir orsaken till hennes undergång (Wikipedia uppslagsverk).

Konsekvenser av fåfänga

Maupassant använder ironin för att kritisera sociala hierarkier och människans fåfänga. I filmens fall finns inget sådant djup – det övernaturliga hotet kräver varken moralisk reflektion eller konsekvensanalys. Det är en av anledningarna till att recensenter på Rotten Tomatoes recensionsaggregator kallar filmen ”trött och generisk”.

The Curse of the Necklace is a weak, tired and painfully generic supernatural horror film.

— Rotten Tomatoes recensionsaggregator, sammanfattning av kritik

The cursed necklace isn’t just a creepy object — it becomes the center of a story about fear, guilt, and the consequences of the past.

— Letterboxd användarrecension

För den som vill veta mer om handling och bakgrund finns en utförlig artikel om filmen The Curse of the Necklace på politiskkoll.se.

Vanliga frågor